Han slängde ner allt i resväskan, mig med, stängde den och rusade ut till hissen. Dess guldfärgade dörrar kändes som en evighet innan de öppnades för att få bittes pappa inrusandes med mig nerpackad i resväskan.
Jag vet inte om ni varit nedpackade i en resväska nån gång, men det skakar väldigt, jag blev t o m lite åksjuk.
Allt studsande och mitt lyssnande på omgivningen gjorde att jag snart förstod att vi lämnat hotellet. Bittes pappa öppnade plötsligt väskan, och sa att han måste fixa något. Jag dammade av mig lukten av gamla kalsonger och t-shirts och frågade lugnt vart han skulle.
-Iväg, ska ta betalt. (Fast han sa det på danska).
Jag asade mig ur väskan och sa, ok. Lite tjurig var jag allt, ville ju ut i Stettin och kolla in området lite mer än det lilla jag gjort. Bittes pappa tog på sig en stenhård svart väst, såsom han tidigare gjort och gick.
Hur länge ska han nu vara borta tänkte jag. Skicak faktura, tänkte jag också. Sedan gick jag. Denna gång får han vänta på mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar