Parken

Inne i skogen pustar jag ut och slår mig stilla ner. "Nu får han ge sig, Bittes pappa", tänker jag. Inte vill jag hålla på med en massa trams som att springa och gömma mig och vara rädd.

Vilandes för att fundera ut mitt nästa drag, för jag vet ju inte vart Bitte pappa tar vägen, nu hade jag tom slutat bry mig, nästan.. Oavsett, vilandes så upptäcker jag en stor skylt i skogsdungen. Så lite som jag har turistat denna resa, så tänkte jag att det måste vara en mycket speciell skylt, med ett viktigt trädbudskap, eller nåt. För inte vet jag, Polska är jag jättedålig på.

Kort skulle tas iallafall, så jag plockade upp min mobil, satte på självutlösaren och klickade fram två kort. Ett med lite bakrund och ett närmre, kanske någon som kan polska kan översätta det åt mig!

Jag knappade på mobilen för att se resultaten då däckaskriket kom tillbaks, men denna gång öppnades dörren och ut rullade Bitte Pappa.

- Fan, skrek han fast på danska.

Sakta ladde jag ner mobilen och smög fram till honom. Detta var inget Kodak-moment, det gällde att vara försiktig.