Hem från Polen

-Bittes pappa?! Är du ok? frågade jag.
-Är du här? undrade han när han insåg att jag sett allt. Du får inte berätta för Bitte!
Jag visste inte vad jag skulle berätta, allt var ju ändå bara konstigt. Han tog tag i mig, höll sig hårt om magen och sa att det var tur han hade västen ppå sig, annars hade han inte klarat sig. Fast han sa det på danska.
-Nu ska vi hemåt, men de får inte se oss och vi måste hem idag, sa han andfått och ömt, det verkade som om magen värkte. Det får bli båten hem idag. Tillbaks till hotellet och sedan en taxi.
Vi skulle hem, äntligen! Inte för att jag inte vill spendera mer tid i Polen, det vill jag verkligen. men Bittes pappa är inget bra resesällskap.

Parken

Inne i skogen pustar jag ut och slår mig stilla ner. "Nu får han ge sig, Bittes pappa", tänker jag. Inte vill jag hålla på med en massa trams som att springa och gömma mig och vara rädd.

Vilandes för att fundera ut mitt nästa drag, för jag vet ju inte vart Bitte pappa tar vägen, nu hade jag tom slutat bry mig, nästan.. Oavsett, vilandes så upptäcker jag en stor skylt i skogsdungen. Så lite som jag har turistat denna resa, så tänkte jag att det måste vara en mycket speciell skylt, med ett viktigt trädbudskap, eller nåt. För inte vet jag, Polska är jag jättedålig på.

Kort skulle tas iallafall, så jag plockade upp min mobil, satte på självutlösaren och klickade fram två kort. Ett med lite bakrund och ett närmre, kanske någon som kan polska kan översätta det åt mig!

Jag knappade på mobilen för att se resultaten då däckaskriket kom tillbaks, men denna gång öppnades dörren och ut rullade Bitte Pappa.

- Fan, skrek han fast på danska.

Sakta ladde jag ner mobilen och smög fram till honom. Detta var inget Kodak-moment, det gällde att vara försiktig.

L-Bil i Polen

Hittade en sådan där bild på en bil, lite liten men förstora den så ser ni kanske!

Ville mest tala om att jag lämnat Polen nu, men tänker den närmsta tiden berätta hur det gick till. Vi kan säga såhär, jag bor inte hos Bitte längre... Men en sak i taget!

Jag var ute på promenad, en ganska händelselös sådan ända tills jag hörde ett däckaskrik bakom mig. Jag vände mig snabbt om för att se vad det var och i bilen ser jag Bittes pappa i baksätet försökandes öppna dörren för att, som det såg ut, komma ut!

Han ser inte mig, jag är ju inte så stor nu och dessutom springer jag in i dn lilla skogsdungen brredvid. Sedan försvinner bilen, för nu...

Promenad i Stettin, Polen

Jag begav mig på en runda, hade lite svårt att lokalisera ett centrum på det viset som de flesta stora städer har med en större stadskärna. Det fick bli att följa en väg och hoppas på något trevligt under tiden.
Polackerna mötte mig med ett leende, verkar vara ett öppet folk och trevliga, engelskan är dessutom helt ok. Har de svårt med det så försöker de iallafall med ett leende på läpparna!

Vägen jag valde var inte den som ledde in till nån centrumkärna, snarare mot ett, vad det i mina ögon verkade vara, ett medelklassområde, folk påväg till jobbet, folk ute för att tanka, för att samtala med varandra o s v. Ett trevligt ställe.
Det jag mest lade fokus på, eller rättare sagt, det jag inte kunde släppa fokus från var inte nån tjusig rondellhund utan "L"-skyltar på taken på en massa bilar. Undrar om det är som i England att man får ha en sån skylt tills man haft körkortet ett tag och visat att man kan? Dessa skyltar var bara mycket större än de i England och satt på taket.

Ska se om jag hittar nåt foto på en sån bil, ursäkta ett tag...

På gatan i Stettin

Bitttes pappa täckte över den tjocka hårda västen med sin kavaj och kvar stod jag på en gata precis vid en park mitt i Stettin. Är det verkligen så ansvarsfullt att lämna en stackars rondellhund såhär?

Jag såg mig omkring, hyfsat tjurig kan jag lugnt säga och började helt sonika promenera. Här tänkte jag inte vara kvar i flera dagar eller vad det kan bli denna gång.

De har spårvagnar i Stettin, livsfarliga känns det som, man hör inte dem och de är enormt stora.

Men de ger en mysig bild av stan. Hela Stettin verkar jättemysigt när jag varit ute, synd bara att man åker med nån som Bittes Pappa. Vad var det han skulle ha betalt för? Varför sin hårda väst? Det kändes som att jag var del i en riktigt dålig deckare, jag ville ju bara ha semester och upptäcka världen!

Ut ur hotellet

Han slängde ner allt i resväskan, mig med, stängde den och rusade ut till hissen. Dess guldfärgade dörrar kändes som en evighet innan de öppnades för att få bittes pappa inrusandes med mig nerpackad i resväskan.

Jag vet inte om ni varit nedpackade i en resväska nån gång, men det skakar väldigt, jag blev t o m lite åksjuk.

Allt studsande och mitt lyssnande på omgivningen gjorde att jag snart förstod att vi lämnat hotellet. Bittes pappa öppnade plötsligt väskan, och sa att han måste fixa något. Jag dammade av mig lukten av gamla kalsonger och t-shirts och frågade lugnt vart han skulle.

-Iväg, ska ta betalt. (Fast han sa det på danska).

Jag asade mig ur väskan och sa, ok. Lite tjurig var jag allt, ville ju ut i Stettin och kolla in området lite mer än det lilla jag gjort. Bittes pappa tog på sig en stenhård svart väst, såsom han tidigare gjort och gick.



Hur länge ska han nu vara borta tänkte jag. Skicak faktura, tänkte jag också. Sedan gick jag. Denna gång får han vänta på mig!

Upptakten

Det var sol fast lite blåsigt, jag var ensam på hotellrummet, precis som jag varit de senaste dagarna. Bittes pappa verkade inte dyka upp. Han hade snabbt varit inom, stressad och allt och rotat efter grejer, men jag visste inte vad.

Spenderade dagen med att titta på tv, surfa lite på det internet som enligt Sas Radisson skulle vara gratis men icke är så. Stirrade ut genom fönstret. Som rondellhund är man ganska bra på att stirra ut i tomma intet, gick på toa.

Satt och stirra på badkaret, inte djupt men fräscht. Ja, hela hotellet var väldigt fräscht.

Pang! Jag hoppade till så locket gick igen, tack och lov ramla jag inte i. In kom Bittes pappa rusande med kavajen på sne och leriga skor. Han slängde ner allt i resväskan, ropade:

-Vi måste sticka, nu! Fast han skrek på danska.

Kastrup - igen

Är tillbaks till Kastrup - igen. Ni skulle bara veta vad jag varit med om de senaste dagarna. bittes pappa sysslar med saker som Bitte verkligen inte känner till! Det är absolut inte lagligt, jag är glad att jag kom levandes tillbaks till Danmark...

Hoppade av på Kastrup, vill inte vara med om en massa fuffens som jag inte är upphov till. Det som känns lite jobbigt är att jag lämnat Bitte bara sådär, undrar vad hennes pappa kommer säga till henne.

Oavasett så orkar jag inte tänkla på det nu, nu ska jag ta en tid här på Kastrup och vila upp mig, se vart jag ska åka sedan.

Kommer ägna de närmsta dagarna, kanske nån vecka till att berätta för er om Polen, så återkom!

Lars

Är fortfarande skraj, Bittes pappa har inte kommit hem efter gårdagens konstiga återbesök. Han har inte hört av sig på något sätt. Mystiskt.

Hotllet måste dock fortfarande vara betalt, städerskan kommer in och städar som om inget hänt och inga nya gäster släpps in eller våra väskor tas ut för nya gäster.

Blir både arg, orolig och irriterad. Blev så igår efter jag bloggat, så jag lekte lite med inspelat material jag och Bittes pappa spelade in innan han försvann. Vi filmade helt enkelt rummet. Så vill ni veta standarden på Sas-hotellet i Stettin, Polen, kolla in filmen.



En liten stund ser ni dessutom mig tittandes på tv. det som jag gör mest nu också...

Kommer han hem snart eller....?

Skraj

Jag börjar bli lite skraj nu, har varit helt tyst, ingen Bittes pappa på länge och idag så slits dörren upp och han rusar in, rotar bland papper han har på skrivbordet. Han säger något för sig själv, blir irriterad och säger bara till mig att det här kommer ta ett tag till.

Jag vågar inte fråga vad som händer och verkligen inte om vi inte ska ta en promenad i parken här bredvid och snacka en stund.

Han verkar inte vara på humör för det, men vad sysslar han med? Varför har han varit borta så länge? Ska nog kolla igenom hans papper. Men börjar bli lite skraj.