Sitter fortfarande här på Klong Dao beach (har tagit reda på vad stranden heter) och njuter av vädret. Verkligen ett paradis! Vi har ännu ej hunnit runt på moppe, eller rättare sagt, jag har inte åkt med än.
Spenderade dagen spatserande på stranden, en och annan Singha, några dopp och på internetcafé. Jag brukar ju surfa runt lite på nätet efter de resmål jag besöker och när jag sökte på Youtube så var detta klipp det som dök upp först:
Detta är inte ens ett klipp där man får se någon fara illa, ändå så kniper magen på mig och en tår faller nedför kinden. Usch.
Jag har pratat med några svenskar som var här då, paniken som spreds, och sorgen. Fantastiska människor här, thailändarna som tog sig igenom detta. Det enda man märker nu efter tsunamin är varningsskyltar och varningstorn, och det känns tryggt.
Sa, jag att här är vackert?
Läste lite på wikipedia också, lite torftigt men nationaparken verkar häftig!
Nu blir det bloggpaus!
Vi hörs och ses
Lars
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar